I hemmets lugna vrå...

Ja .. det kan man gott säga. Dagarna och veckorna går sakta... för har man inget att göra, eller rättare sagt, får man inget göra, så går dagarna sakta. Förra veckan var jag på sjukhuset flera gånger för fortsatta provtagningar och kontentan av det blev att mina värden var sämre. Framför allt syresättningen. Vidare så ska jag undvika folksamlingar såsom att undvika gå på affärer! Allt för att inte dra på mig andra baciller eller så som det är nu, influensan H1N1.
Men vet ni hur kul detta är...??!! Att inte få träffa folk??!! Både dotter och make har ju också varit iväg på resa/ jobb, så det har varit ensamt här. Jag kan /orkar inte gå iväg på någon större/längre promenad, får inte hälsa på hos folk eller hälsa på jobbet. Allt detta har gjort att jag faktiskt är så himla less på det mesta. Att inte orka, alltid vara sjuk - än det ena , än det andra! Alltid är det nåt! Varför alltid jag??!! Räcker det inte med min reumatiska sjukdom som nu också har blivit mer påtalig för att jag har varit tvungen att avbryta min cellgiftsbehandling.
Ja .. det är väl bara att gilla läget helt enkelt.
Det är mycket depp just nu....

Dottern har ju varit i Frankrike en vecka och kom hem med choklad, kaffe och en flaska av rinnande innehåll. Jag säger bara alsace.., och cafe Henri ! Det gjorde min dag! Varje dag tar jag och brygger mig en bistrokanna med kaffet från cafe Henri. 100% arabica böna och rostningen passar mig helt otroligt i smak! Mumma!!

Igår hade jag bilen hemma så jag hade tänkt mig till kyrkogården och fixa till gravlyktan. Efter att gjort diverse badrumsbestyr och klätt på mig och satt mig i bilen var jag helt slut. Jag fick genast huvudvärk och andningen var allt annat än trevlig. Då jag kom till kyrkogården beslöt jag mig för att åka vidare till mor &f ar för att jag kände att jag inte fixade att gå till graven i det skick jag var just då. Jag behövde vila lite. Väl hemma hos de och en stärkande kopp kaffe ringde maken. Han var på jobb i Örnskökdsvik. Det var inte bättre än att hans firmabil hade pajat. Han var strandsatt ! Undrade lite försynt om jag kunde tänkas åka på en liten utflykt och hämta hem honom.... absolut. Maken vill jag gärna ha hem. Så det var bara att sätta sig i bilen och åka iväg.
Mina kära föräldrar följde också med på denna tripp. Trevligt med sällskap en stund !

Idag så har jag försökt moppa golvet i köket. Något mer har jag inte klarat av. Jag är nöjd över min mopp, en microfiberduk som jag köpte då dottern var liten och var dammallergisk. Då kunde vi inte köra någon dammsugare utan vi torrmoppade golven flera gånger per dag. Den moppen lever än och det är den bästa jag har. Lätt att moppa, för dammsugaren orkar jag inte dra omkring.
Jag eldar i kaminen och njuter av värmen från den. Än har vi inga element igångsatta. Maken har bytt ut alla fönster i köket nu. Har tapetserat färdigt i hallen och nu är det bara en golvlist som saknas. I köket får vi nog måla på väggen som saknar tapet för vi hittar inte någon extra rulle från den.. men det gör inget. Jag är så nöjd med det fönstret i köksdelen som nu har blivit mindre och tanken är ju att vi ska byta kök tilll våren. Så det står jag ut med!
Har ringt återigen till badrumsföretaget och påpekat att vårt badrum inte är helt färdigställt än... vilket de trodde att det var! Kommunikationsproblem och glömska!!?? Vi får hoppas att det fixas sig

Facebook tillhör numera min dagliga kommunikation och umgänge. Tiden går lite fortare med spel och chat med andra i vår värld som är hemmavid....