Tvära kast ...

Igår var det glädje och ståhej, idag var det en sorgens dag och begravning.
Så det är tvära kast i livet.
En faster fick en värdig , ljus och fin begravning. Solen sken och ute blåste ljumma sommarvindar.
Det är så tråkigt att man bara träffar sina släktingar på begravningar. Vår släkt som varit så stor har minskat på många sätt. Alla mina kusiner känns som om de bodde på en annan planet, för det verkar vara sååå långt mellan oss att vi aldrig hinner/kan mötas.
Varför är det så?. Det är nog inte bara hos oss det fenomenet har inträffat.
Nej, fram för fler släktträffar!!