sakta jag går...

...genom mitt hus!
Upp före tuppen, duscha varmt, påklädning som tog, inte allt för lång tid, frukost intag och ... nja, då var inte den där känslan av att vara fit for fight kommen än! Hur som helst pallrade jag mig iväg till jobbet bara för att konstatera att... njae, detta går inte! Så efter en timmes arbete var det bara att pallra sig hem igen! Suck!

Så nu går jag sakta, här i mitt hus ... med en förhoppning om att " i morgon är en annan dag!"
Livet som reumatiker... javisst! Som i ett nötskal ligger denna dagen!