..Jotack, det knallar!

Jag har inte deppat ner mig eller så...men har inte varit på "hugget" att uppdatera.
Livet går sin gilla gång...med eller utan TWAR.
Faktiskt har det varit betydligt mycket bättre den sista veckan. De prover som jag gjorde i slutet av förra veckan visade på fortsatt bättring! Då blir man upprymd!!
Hostan har kommit och gått. Den finns där väldigt retligt vissa dagar och somliga, inte alls.
Den där värken i lederna har "exploderat" så nacken och handleder, axel och knän har verkligen fått sitt. Ömmar, svullnar och värker. Det är både pest och kolera som gäller mao!

Med lite mer ork så har jag faktiskt gjort mer saker här hemma de senaste två dagarna än vad jag har gjort de sista 4 veckorna. Nog för att det tar längre tid för varje sak, men lite dammsugning, torrmoppning och tvätt, det fixar jag nu utan alltför häftig andfåddhet. Har inte varit på någon promenad då det har varit både halkigt och att mina knän och fötter varit så onda, att jag helt enkelt inte vågat mig ut. Bambi på hal is... och jag tycker att det är att utmana ödet. Jag skulle förmodligen bryta både armar och ben med den tur jag har !

Många varma sköna brasor har jag gjort i vår härliga kamin. Mysigt och skönt! En kopp med härligt franskt kaffe har inte heller varit fel.
I början på december får vi besök från Frankrike. Då är det dotterns tur att ta emot sin "värdkompis" från Saverne. Man får ju verkligen hoppas att jag mår bättre då.
Framförallt vill jag ha piggnat på till nästa vecka. Då fyller ju dottern 18 år ! Vill väldigt gärna vara med på kalas då här hemma!